Helt mörbultad är jag efter ett par kilometers vandring med hel jävla campingtunga väskor. Kläder väger tungt. Imorgon ska jag spännande nog tvätta de där kläderna.

Ikväll blev jag bjuden på fest två gånger, det gjorde att jag kände mig nöjd med mig själv, sen ringde gräddbulle-Bengt och ville att jag skulle följa med honom och jobba. Vi skulle i så fall åkt redan ikväll och åkt i den jävla våldtäktsbilen i fem, sex timmar för att få sova pyttelite och sen gå upp och sätta upp ställningar osv. Komma hem på lördag natt.

Jag sa nej.

Vill verkligen jobba ihop lite snabba dock.
Och jag har förlorat massivt på betapet. Hemskt.

Funk. Jag ska hem till pappa (igen) alldeles strax, och jag har slagit in en liten keramiksak som jag gjort, i tidningspapper som jag sprejat silvrigt. Mamma tror att han kommer bli glad för den, och blir han inte det tar jag tillbaka den. Super foxy är den.

Satte med möda i min captivering i läppen idag. Min spiral är i örat nu, det ser okej ut antar jag. Ringen i läppen var en bra sak, för jag kan inte dra i den med tänderna som jag, irriterande nog, gjorde med min spiral. Jag kom på mig själv med det hela tiden och kom på hur mycket jag hatar att andra håller på sådär. För jävligt är det. Men nu är spiralen borta och jag har snyggisringen, foxy fine.

Jätteintressant.

Ja för i helvete jag har varit uppe sedan mittinattentid och jag orkar inte. Morgnar representerar allt jag hatar. Det ljusnar, det ska vara en inövad rutin att gå upp då, och det är alltid en början på en plågsam dag i livet.

Jag avskyr morgnar.

Den här dagen har varit ganska slapp, haft religion, sen inget mer. Ingenting alls, vilket inneburit att jag åkt hem. Till mamma. Det är väldigt ovant att kunna se sin SÄNG i sitt alldeles egna rum med sin egna Jack Nicholson på väggen och det luktar gott och är lagom ljust. Fint är det. Med lite David & the Citizens blev det nästan höst för en liten stund också. Kärlek.

Jag ska ringa lite samtal och verka upptagen en stund nu! Hejdå.